Simulering av valresultat 2026

Nästa statsminister heter Andersson (S) om inte Kristersson (M) lyckas locka över Hatt (C). Och Mohamsson (L) riskerar att bli den som leder Liberalerna ut ur riksdagen, kanske i sällskap av Busch (KD). Det är i alla fall vad en miljon simuleringar av valresultatet säger så här ett år innan valet.

Inledning

Ett år kvar till valet och därmed är det dags att åter igen sparka igång min gamla metod för simulering av valresultat.

Modellen som används är samma som inför valet 2022 och beskrivs i mer detalj i metoddelen i inlägget inför valet 2018 men i korthet bygger den på fyra antaganden:

• Varje parti har lika stor sannolikhet att tappa väljare som de har att vinna väljare.
• Opinionsförändringarna framåt kommer att se ut ungefär på samma sätt som opinionsförändringarna som redan har skett denna mandatperiod.
• Stödröster kan acceptabelt väl förutsägas med en formel, beskriven här, med korrigeringen som beskrivs här.
• Inget ytterligare parti kommer att komma in i riksdagen detta val.

Modellen är som alla modeller en förenkling. Alla modeller har fel, men vissa modeller är användbara. Syftet nu som tidigare är inte att faktiskt förutsäga hur valresultatet kommer att se ut, utan att vara en bas för diskussioner om vad vi kan vänta.

Resultat

Bilden ovan visar fördelningen av de mandat olika partier kan tänkas få på valdagen baserade på en miljon simuleringar. Resultatet i sig säger inte något enormt anmärkningsvärt.

Störst parti förväntas S bli, följt av SD och därefter M.

För partierna närmast riksdagsspärren säger modellen att KD har 76 procent chans att få mandat, C 95 procent och L har 48 procent. Att liberalerna har så hög chans trots sitt usla läge bygger helt på möjligheten till stödröster. Risken att både L och KD ramlar ur riksdagen är 17 procent.

Regeringsalternativ

Baserat på utfallet per parti följer här nedan en diskussion om olika tänkbara regeringsunderlags möjlighet att kunna ligga till grund för en regering.

Notera här att vi i diskussionen just talar om regeringsunderlag, inte om regeringar. Regeringsunderlag är här de partier på vars mandat en regerings regeringsinnehav lutar. Exakt hur regering ser ut kan sedan variera.

Nuvarande Regeringsunderlag

Givet opinionsläge ett år före valet förväntas nuvarande regeringsunderlag bestående av M, L, KD och SD, inte få egen majoritet efter nästa val. I de fall som högern får majoritet är sannolikheten SD fortsatt är störst parti runt 94 procent. Likt förra valet så sammanfaller alltså Tidölagets chans att få majoritet med att SD gör ett bra val.

Chansen att M, L, KD och SD blir större än de rödgröna partierna (S, V och MP) är däremot 29 procent, vilket öppnar för en möjlighet att fortsätta som en minoritetsregering om man kan övertyga Centerpartiet att släppa fram en regering baserad på detta underlag.

Oppositionen

Nuvarande opposition förväntas få majoritet efter nästa val i 94 procent av fallet vilket ger oppositionen en god möjlighet att kunna bilda regering om man kan komma överens. Svårigheten i detta är dock att lyckas få C och V att sammarbeta. Det är dock främst i de 58 procent av fallen där S, C, MP och V får egen majoritet men S, V och MP inte får det, som det kan bli nödvändigt att få till ett samarbete mellan både C och V.

Rödgröna

Ett regeringsunderlag som definitivt inte bör uteslutas är ett baserat på S, V och MP. Ett sådant samarbete bara majoritet i 36 procent av simuleringarna och i hela 70 procent av simuleringarna är man större än nuvarande regeringsunderlag.

Detta öppnar dels för en ren majoritetsregering men också för en minoritetsregering om C är villig att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister för att regera med stöd av MP och V. Centerpartiet skulle då kunna gå i opposition och slippa att både sammarbeta med V och SD.

S och M

Möjligheten att kunna regera för en regering byggd på ett samarbete mellan S och M är som förväntat utmärkta. I 68 procent av simuleringarna får en sådan regering egen majoritet.

Problemet med att bygga en regering som vilar på S och M är snarast att S och M är väldigt bekväma med att ha varandra som motståndare och det skulle krävas mycket för att både S och M ska se ett sådant samarbete som det minst dåliga. En väldigt komplicerad regeringsbildning skulle dock kunna göra ett sådant samarbete mer lockande, särskilt om S och M då har egen majoritet och därmed möjlighet att i alla fall få till en stark regering.

En sådan situation är också inte helt osannolik. I 33 procent av simuleringarna så får S och M egen majoritet samtidigt som varken ett samarbete mellan M, L, KD och SD eller ett samarbete med S, V och MP får egen majoritet. Det vill säga realistiska alternativen till en regering med stöd av S och M, är antingen är att S lyckas övertyga C att sammarbeta med V eller att M lyckas övertyga C att släppa fram en regering som är beroende av SD. Båda dessa alternativ har så klart en risk att inte vara möjliga helt enkelt för att C vägrar, och då kan kanske en regeringen byggd på S och M vara mer lockande än ett extra val.

C, L, MP och S

Att C, L, MP och S åter skulle samlas för att regera Sverige är kanske inte det mest förväntade, givet hur svårt samarbetet var sist det begav sig. Möjligheten finns dock att denna gång är annorlunda. I 42 procent av simuleringarna får nämligen C, L, MP och S egen majoritet vilket klart skulle förenkla ett samarbete jämfört med det minoritetssamarbete som efter stora våndor bildades 2019 kollapsade 2021.

C, L, M, KD och SD

Inför förra valet gjorde L gjort en helomvändning och bestämde sig för att samarbete med SD. Om det går att få C att på samma sätt ändra åsikt så skulle en regering med stöd av C, L, M, KD och SD ha goda chanser att kunna regera. I hela 64 procent av simuleringarna får ett sådant regeringsunderlag egen majoritet.

Svårigheten att få till detta regeringsalternativ handlar helt om att få C att ändra sig. Det är möjligt att bytet av partiledare för C skulle göra denna konstellation mer trolig än under tidigare partiledare.

Alternativt så kanske det kan vara lite lättare att få C att ompröva sitt motstånd mot en moderatledd regering som är beroende av SD om C inte tvingas till att aktivt stödja den regeringen. I 29 procent fallen så får C, L, M, KD och SD egen majoritet samtidigt som M, L, KD och SD större än S, V och MP vilket innebär att nuvarande Tidöregering skulle kunna regera vidare med aktivt stöd av M, L, KD och SD och endast behöva släppas fram av C.

S, C och MP

Ett alternativ för Magdalena Andersson skulle kunna vara att bilda en regering med stöd av C och MP. En sådan regering får egen majoritet i 16 procent av simuleringarna vilket är större chans än vad nuvarande regeringsunderlag har till en majoritet. I totalt 58 procent av fallen skulle detta underlag vara större än M, L, KD och SD vilket skulle öppna för en minoritetsregering givet att V vore villig att släppa fram en sådan.

S med stöd av V, MP, C och L

Det är inte särskilt troligt att S, C, L, MP och V tillsammans skulle ingå i ett gemensamt regeringssamarbete, det vore svårt nog att få ihop fyra av dessa partier så fem är klart osannolikt. Dessutom är det svårt att se något fall där detta vore nödvändigt. Däremot har alla dessa fem partier ingått i regeringssamarbeten med en statsminister från S.

En möjlighet som inte ska underskattas är att S eller S och ytterligare ett parti, exempelvis MP, kan bilda en minoritetsregering som styr med hjälp av hoppande majoriteter. I 68 procent av simuleringarna finns en möjlighet för S att få till en majoritet med S, C, MP och V men man har samtidigt möjligheten att få till en pluralitet med S, C L och MP och med S, MP och V. Det vill säga i de fallen man inte kan få C och V att båda stödja ett förslag, så kan man istället få igenom förslaget med bara ett av dessa partier så länge det kvarvarande C eller V inte gör upp med M, KD och SD om att stoppa förslaget.

I 20 procent av fallen är möjligheten till detta ännu starkare eftersom det finns en möjlighet att få till en majoritet med hjälp av S, MP och V och en annan möjlighet är att få en majoritet med stöd av S, MP, L och C. I en sådan situation skulle en regering baserad på S och MP kunna välja fritt i varje fråga om de vill stödja sig mot L och C eller mot V.

Slutsatser

Baserat på denna modell så är det osannolikt att Tidöregeringen ska kunna regera vidare med sin nuvarande majoritet. Hoppet och möjligheten för Kristersson att fortsätta regera hänger därmed på att få med sig även C, antingen för att få till en majoritetsregering med C, L, M, KD och SD eller att regera vidare med nuvarande Tidölag men då i minoritet.

Det är dock inte särkilt troligt att C skulle vara villig att sätta sig i ett direkt samarbete med SD. C kan bara titta på hur det gått för L för att inse att ett sådant samarbete sannolikt skulle skada C framåt. Det är däremot antagligen mer sannolikt att C skulle kunna gå med på att släppa fram en M, KD och L regering som stödjer sig på SD för att få igenom sin budget. En sådan minoritetsregering skulle låta C slippa ett samarbete med både V och SD, samtidigt som C skulle ha möjligheten att när som helst fälla Kristerssons regering om SD får för stort inflytande.

Om centerpartiet inte kan lockas över till detta, eller C, L, M, KD och SD inte får majoritet då återstår i stort sett bara en regering med Magdalena Andersson som statsminister. Här finns både möjligheter och utmaningar för Andersson.

Det är väldigt stor sannolikhet att nuvarande opposition får majoritet efter valet, det kan däremot bli svårare att få till en regering. I 32 procent av fallen där oppositionen får majoritet så har Andersson en majoritet antingen till höger i form av S, MP, C och L eller en majoritet till vänster i form av S, V och MP. I 20 procent av fallen har hon faktiskt båda alternativen att välja på. Men i 17 procent av fallen så blir det knivigt. Då kan en majoritet varken bildas med S, MP, C och L eller med S, V och MP och möjligheten att släppa fram en regering med stöd av M, KD, L och SD är samtidigt stängd för C om inte C ingår i regeringen själv.

Slutord

Så hur mycket ska man då bry sig om en sådan här simulering? Inte särskilt mycket är svaret. Problemet med en sådan här modell ligger i antagandena att väljarnas beteenden framåt kan modelleras utifrån statistisk data om hur de agerat förut. Det är givetvis fel. Opinionen följer inte en random walk, partier har möjlighet att lära sig och ändra sitt beteende, så har även väljarna.

Men detta gör inte att sådan här modeller är värdelösa. Istället visar den hur läget ser ut idag och fram mot valet om partierna inte gör något. Exempelvis, om Kristersson inte vill vara beroende av Hatt för att fortsätta regera så behöver han och hans regering göra något som drastiskt ändrar nuvarande opinionsläge.